17. De var dåraktiga och blev plågadeför sin upproriskhet och synd.
18. De kände avsky för all matoch var nära dödens portar.
19. Men de ropade till Herreni sin nöd,och han frälste dem ur deras trångmål.
20. Han sände sitt ord och botade democh räddade dem från undergång.
21. Må de tacka Herrenför hans nåd,för hans underbara gärningar mot människors barn.
22. Må de offra lovets offeroch förkunna hans verk med jubel.
23. De som for ut på havet med skeppoch drev handel på stora vatten,
24. de såg Herrens gärningaroch hans under i havets djup.
25. Han talade, och en stormvind uppstodså att havets vågor gick höga.
26. De for upp mot himlenoch ner i djupen,så att de miste modet i sin olycka.
27. De raglade och stapplade som druckna,det var förbi med all deras vishet.
28. Men de ropade till Herreni sin nödoch han förde dem ut ur deras trångmål.
29. Han stillade stormenoch böljorna omkring dem tystnade.
30. De gladdes över att det blev stilla,och han förde dem till den hamn dit de ville.
31. Må de tacka Herren för hans nåd,för hans underbara gärningar mot människors barn,
32. må de upphöja honom i folkets församlingoch prisa honom där de äldste sitter.
33. Han gjorde strömmar till öken,källsprång till torr mark