36. De lämnade folket och tog honom - som han var - med sig i båten. Också andra båtar följde med.
37. Då kom det en häftig stormby och vågorna slog in i båten, så att den höll på att fyllas.
38. Själv låg han i aktern och sov på en dyna. De väckte honom och ropade: "Mästare, bryr du dig inte om att vi går under?"
39. Han vaknade och talade strängt till vinden och sade till sjön: "Tig! Var tyst!" Och vinden lade sig, och det blev alldeles lugnt.
40. Han sade till dem: "Varför är ni rädda? Har ni ännu ingen tro?"
41. Då greps de av stor fruktan och sade till varandra: "Vem är han, eftersom både vinden och sjön lyder honom?"