6. Jag trampade ner folken i min vredeoch gjorde dem druckna i min förbittring,jag lät deras blod rinna ner på jorden."
7. Herrens nådegärningar vill jag förkunna,ja, Herrens lov,efter allt vad Herren har gjort mot oss,det överflödande goda mot Israels hus,som han har gjort mot dem efter sin barmhärtighetoch sin nåds rikedom.
8. Ty han sade: "De är ju mitt folk,barn som inte skall svika."Och han blev deras frälsare.
9. I all deras nöd var ingen verklig nöd,ty hans ansiktes ängel frälste dem.I sin kärlek och medömkan återlöste han dem,han lyfte alltid upp dem och bar dem i forna dagar.
10. Men de var upproriska,och bedrövade hans helige Ande.Därför blev han deras fiende,han stred själv mot dem.
11. Då tänkte hans folk på gångna tider,de tänkte på Mose:Var är nu han som förde dem upp ur havet,tillsammans med herden för hans hjord?Var är han som lade sin helige Ande i deras bröst,