17. Och nu, Herre, Israels Gud, låt det ord bli sant som du har talat till din tjänare David.
18. Men kan då Gud verkligen bo bland människorna på jorden? Se, himlarna och himlarnas himmel rymmer dig inte. Hur mycket mindre då detta hus som jag har byggt!
19. Men vänd dig ändå till din tjänares bön och åkallan, Herre, min Gud, så att du hör det rop och den bön som din tjänare sänder upp till dig
20. och låter dina ögon dag och natt vara öppna mot detta hus, den plats om vilken du har sagt att du där vill fästa ditt namn, så att du hör den bön som din tjänare ber, när han vänder sig mot denna plats.
21. Ja, hör de böner som din tjänare och ditt folk Israel sänder upp, när de vänder sig mot denna plats. Må du höra dem från den plats där du bor, från himlen. Och när du hör, må du förlåta.
22. Om någon syndar mot sin nästa och man föreskriver honom en ed och låter honom svära den, och han kommer och svär eden inför ditt altare i detta hus,
23. må du då höra det från himlen och utföra ditt verk och skaffa dina tjänare rätt. Du skall straffa den skyldige och låta hans gärningar komma över hans huvud men förklara den rättfärdige rättfärdig och låta honom få efter hans rättfärdighet.
24. Om ditt folk Israel blir slaget inför en fiende, därför att de har syndat mot dig, men de vänder om och prisar ditt namn och ber och åkallar inför ditt ansikte i detta hus,