4. Hör, vår Gud, hur föraktade vi är! Låt deras hån slå tillbaka mot deras egna huvuden. Låt dem bli plundrade som fångar i ett främmande land.
5. Täck inte över deras skuld och låt inte deras synd bli utplånad inför dig, för de har uppträtt kränkande inför dem som bygger.
6. Vi byggde på muren, och hela muren fogades samman till sin halva höjd, för folket arbetade helhjärtat.
7. Men när Sanballat och Tobia och araberna, ammoniterna och ashdoditerna hörde att Jerusalems murar höll på att repareras och att hålen började tätas, blev de mycket arga.
8. De gaddade alla ihop sig för att anfalla Jerusalem och skapa förvirring där.
9. Då bad vi till vår Gud och satte ut vakt mot dem dag och natt för att skydda oss mot dem.
10. Men Juda sade: ”Bärarnas kraft är slut,mycket grus är kvar.Vi orkar inte meratt bygga denna mur.”
11. Våra motståndare sade: ”Innan de vet ordet av är vi mitt ibland dem och dödar dem och stoppar arbetet!”