1. När Israel var ung fick jag honom kär,och ut ur Egyptenkallade jag min son.
2. Men ju mer man kallar dem, desto mer drar de sig undan.De offrar åt baalernaoch tänder rökelseåt avgudabilderna.
3. Ändå var det jag som lärde Efraim att gåoch som tog dem i mina armar.Men de förstod inteatt jag ville hela dem.
4. Med lena band drog jag dem, med kärlekens band.Jag var för dem lik den somlättar oket över deras nackar,jag böjde mig ner till democh gav dem mat.