114. Du är mitt beskärm och min sköld; jag hoppas på ditt ord.
115. Viken bort ifrån mig, I onde; jag vill taga min Guds bud i akt.
116. Uppehåll mig efter ditt tal, så att jag får leva, och låt mig icke komma på skam med mitt hopp.
117. Stöd mig, så att jag varder frälst, så vill jag alltid se med lust på dina stadgar.