17. Ja, du förkastade min själ och tog bort min frid; jag visste ej mer vad lycka var.
18. Jag sade: »Det är ute med min livskraft och med mitt hopp till HERREN.»
19. Tänk på mitt elände och min husvillhet, på malörten och giftet!
20. Stadigt tänker min själ därpå och är bedrövad i mig.