9. I kvinnor, som ären så säkra, stån upp och hören min röst; I sorglösa jungfrur, lyssnen till mitt tal.
10. När år och dagar hava gått, då skolen I darra, I som ären så sorglösa, ty då är det slut med all vinbärgning, och ingen fruktskörd kommer mer.
11. Bäven, I som ären så säkra, darren, I som ären så sorglösa, läggen av edra kläder och blotten eder, kläden edra länder med säcktyg.
12. Slån eder för bröstet och klagen över de sköna fälten, över de fruktsamma vinträden,
13. över mitt folks åkrar som fyllas av törne och tistel, ja, över alla glädjens boningar i den yra staden.