5. Det var jag som lät mig vårda om dig i öknen, i den brännande torkans land.
6. Men ju bättre bete de fingo, dess mättare blevo de, och när de voro mätta till fyllest, blevo deras hjärtan högmodiga; och så glömde de mig.
7. Då blev jag mot dem såsom ett lejon; lik en panter lurar jag nu vid vägen.
8. Jag kommer över dem såsom en björninna från vilken man har tagit ungarna, jag river sönder deras hjärtans hölje; jag uppslukar dem på stället, lik en lejoninna, lik ett vilddjur som söndersliter dem.
9. Det har blivit ditt fördärv, o Israel, att du satte dig upp mot mig som var din hjälp.
10. Var är nu din konung, som skulle bereda dig frälsning i alla dina städer? Och var har du dina domare, du som sade: »Låt mig få konung och furstar»?
11. Ja, en konung skall jag giva dig i min vrede, och i min förgrymmelse skall jag åter taga honom bort.
12. Efraims missgärning är samlad såsom i en pung, och hans synd är i förvar.