10. Jag är glad över att vara svag och beroende av Gud, och jag är glad över att få lida, över att bli förolämpad och förföljd och över att gå igenom svårigheter för Kristus skull. För när jag är svag, då är jag stark.
11. Ni har tvingat mig att skryta och handla som en dåre, för egentligen borde ni själva ha försvarat mig. Ni vet ju mycket väl att jag inte på något vis är underlägsen dessa väldiga sändebud som kommer med falska budskap, även om jag i mig själv inte är någonting.
12. När jag var hos er bevisade jag på alla sätt att jag är ett äkta sändebud åt Kristus, genom att om och om igen utföra de mest fantastiska under och tecken genom Guds kraft.
13. Det enda jag inte gjorde hos er, och som jag brukar göra i andra församlingar, var att låta er försörja mig. Jag hoppas ni kan förlåta mig för det!
14. Nu kommer jag snart till er för tredje gången, och inte heller nu vill jag ha någon ersättning. Det är er kärlek jag vill ha, och inte era ägodelar. Ni är ju mina barn, eftersom jag förde er till tro. Och det är inte barnen som ska spara och snåla åt sina föräldrar, utan föräldrarna ska försörja sina barn.
15. Jag är bara glad över att kunna ge mig själv och mina ägodelar till er för att kunna hjälpa er. Och jag hoppas att ni inte älskar mig mindre för att jag älskar er så mycket.
16. Ni vet själva att ni inte behövde försörja mig när jag var hos er. Men vissa av er tycker att jag är så slug, så jag kanske har lurat er på något annat sätt?
17. Jag kanske har låtit er försörja några av de medhjälpare jag skickade till er, så att ni ändå blev utnyttjade?
18. Jag bad Titus att resa till er, och skickade med honom en annan troende man. Har Titus kanske utnyttjat er? Nej, det är omöjligt, för han och jag tänker och handlar på exakt samma sätt.