33. Derföre lät han dem dö bort, så att de intet fingo, och måste i deras lifsdagar plågade varda.
34. När han drap dem, sökte de honom, och vände sig bittida till Gud;
35. Och tänkte, att Gud är deras tröst, och Gud den Högste deras förlösare;
36. Och skrymtade för honom med deras mun, och lögo för honom med deras tungo.
37. Men deras hjerta var icke fast intill honom, och höllo sig icke troliga intill hans förbund.