18. Men du satte dem på det hala, och förstörte dem i grund.
19. Huru snart varda de till intet! De förgås, och få en ända med förskräckelse.
20. Såsom en dröm, när en uppvaknar; så gör du, Herre, deras beläte i stadenom försmädt.
21. Men det gör mig ondt i hjertat, och stinger mig i mina njurar;
22. Att jag måste vara en dåre, och intet veta; och måste vara som ett vilddjur för dig.
23. Likväl blifver jag städse vid dig; ty du håller mig vid mina högra hand.
24. Du leder mig efter ditt råd, och upptager mig på ändalyktone med äro.