2. Herre, uppå dig förtröstar jag, låt mig aldrig på skam komma; fräls mig genom dina rättfärdighet.
3. Böj din öron till mig, hasteliga hjelp mig; var mig en stark klippa och en borg, att du hjelper mig.
4. Ty du äst min klippa och min borg; att du dock för ditt Namns skull mig leda och föra ville;
5. Att du ville draga mig utu nätet, som de för mig ställt hafva; ty du äst min starkhet.