2. Jag vill lofva Herran, så länge jag lefver, och lofsjunga minom Gud, så länge jag här är.
3. Förlåter eder icke uppå Förstar; de äro menniskor, de kunna intet hjelpa.
4. Ty menniskones ande måste sin väg, och hon måste åter till jord varda; då äro förtappade alle hennes anslag.
5. Säll är den, hvilkens hjelp Jacobs Gud är; hvilkens hopp på Herran hans Gud står;
6. Den himmelen, jordena, hafvet och allt det derinne är, gjort hafver; den tro håller evinnerliga;