2. Herren såg af himmelen uppå menniskors barn, att han se skulle om der någor förståndig vore, och efter Gud frågade.
3. Men de äro alle afvekne, och allesammans odogse; det är ingen, som väl gör, ja icke en.
4. Vill då ingen af de ogerningsmän det märka? de som mitt folk uppfräta, på det de måga föda sig; men Herran åkalla de intet.
5. Der frukta de sig; men Gud är när de rättfärdigas slägte.
6. I skämmen den fattigas råd; men Gud är hans tröst.
7. Ack! att hjelpen af Zion öfver Israel komme, och Herren sitt fångna folk förlossade; så skulle Jacob glad vara, och Israel fröjda sig.