9. Toge jag morgonrodnans vingar, och blefve ytterst i hafvet,
10. Så skulle dock din hand der föra mig, och din högra hand hålla mig.
11. Om jag sade: Mörker må betäcka mig, så måste natten ock vara ljus omkring mig.
12. Ty ock mörkret är icke mörkt när dig, och natten lyser såsom dagen; mörkret är såsom ljuset.
13. Du hafver mina njurar i dine magt; du vast öfver mig i moderlifvet.
14. Jag tackar dig derföre, att jag underliga gjord är. Underlig äro din verk, och det besinnar min själ väl.