3. Ty der bådo de oss sjunga, som oss fångna höllo, och i vår gråt glade vara: Sjunger oss ena af Zions Visor.
4. Huru skulle vi sjunga Herrans viso i främmande land?
5. Om jag förgäter dig, Jerusalem, så varde min högra hand förgäten.
6. Min tunga låde vid min gom, om jag icke tänker uppå dig; om jag icke låter Jerusalem min högsta glädje vara.
7. Herre, mins uppå Edoms barn, på Jerusalems dag; de der säga: Slår ned, slår ned i grund.
8. Du förstörda dotter Babel, säll är den dig vedergäller, såsom du oss gjort hafver.
9. Säll är den, som dina unga barn tager, och slår dem emot stenen.