14. Ty han vet hvad vi för ett verk äre; han tänker derpå, att vi stoft äre.
15. En menniska är i sitt lefvande såsom gräs; hon blomstras såsom ett blomster på markene.
16. När vädret deröfver går, så är det intet mer der, och dess rum känner det intet mer.
17. Men Herrans nåd varar ifrån evighet till evighet, öfver dem som frukta honom; och hans rättfärdighet intill barnabarn,