1. Jag vände mig, och såg på alla dem som orätt lida under solene; och si, der voro deras tårar, som orätt lida, och hade ingen tröstare; och de, som orätt gjorde, voro alltför mägtige, så att de ingen tröstaro få kunde.
2. Då prisade jag de döda, som allaredo afledne voro, mer än de lefvande, som ännu lif hade;
3. Och den som ännu icke är till, mer än dem båda, och icke försöker det onda, som under solene sker.