14. Jag såg på allt det under solene sker, och si, det var allt fåfängelighet och jämmer.
15. Krokot kan icke varda rätt; icke heller kunna bristerna varda räknade.
16. Jag sade i mitt hjerta: Si, jag är härlig vorden, och hafver mer vishet, än alla de som för mig varit hafva i Jerusalem, och mitt hjerta hafver mycket lärt och försökt.
17. Och gaf också mitt hjerta dertill, att jag måtte lära vishet, och dårskap, och klokhet; men jag förnam, att det är ock möda.