11. Ett ord i sinom tid taladt är såsom ett gyldene äple uti silfskålom.
12. Den som en visan straffar, och han lyder honom, det är såsom en gyldene örnaring, och ett gyldene halsband.
13. Lika som snököld i andstiden, så är ett troget bådskap honom, som det sändt hafver, och vederqvicker sins herras själ.
14. Den der mycket talar, och håller intet, är såsom ett moln och väder utan regn.
15. Genom tålamod varder en Förste blidkad, och en len tunga stillar hårdhetena.
16. Finner du hannog, så ät så mycket som behöfves af honom, att du icke för mätt varder, och spyr det ut.
17. Drag din fot tillbaka ifrå dins nästas hus; han måste ledas vid dig, och varda dig vred.
18. Den som emot sin nästa falskt vittnesbörd talar, han är ett spjut, svärd och skarp pil.
19. Föraktarens hopp i nödenes tid är såsom en rutten tand, och en oviss fot.
20. Den för ett bedröfvadt hjerta visor qväder, det är såsom en sönderrifven klädnad om vintren, och ättika på krito.
21. Hungrar din ovän, så spisa honom med bröd; törstar han, så gif honom vatten dricka;
22. Ty du samkar kol tillhopa uppå hans hufvud, och Herren vedergäller dig det.