17. Ty det är fåfängt utkasta nät för foglarnas ögon;
18. Och vakta de sjelfve efter hvarsannars blod; och den ene står efter den andras lif.
19. Alltså göra alle girige, att den ene tager dem andra lifvet bort.
20. Visheten klagar ute, och låter höra sig på gatomen.
21. Hon ropar i partomen ut för folket; hon talar sin ord i stadenom:
22. Huru länge viljen I, fåkunnige, fåkunnige vara; och de bespottare lust hafva till gabberi, och de galne hata lärdom?