3. Derföre säger Herren alltså: Si, jag tänker något ondt öfver detta slägte, der I edran hals icke skolen undandraga, och icke gå så stolte; ty det skall vara en ond tid.
4. På den tiden skall man sjunga ena viso om eder, och klaga: Det är ute: skall man säga: Vi äre förstörde; mins folks land tär en främmande herra. När skall han äter skifta oss åkrarna till, som han oss borttagit hafver?
5. Ja väl, I skolen ingen del behålla uti Herrans menighet.
6. De säga: Man skall intet predika: ty sådana predikan kommer oss intet vid; vi varde intet så till skam.