5. Men de försummade det; och gingo bort, den ene till sin afvelsgård, den andre till sin köpenskap.
6. Och somlige togo fatt på hans tjenare, hädde och dråpo dem.
7. När Konungen det hörde, vardt han vred, och sände ut sina härar, och förgjorde de dråpare, och brände upp deras stad.
8. Då sade han till sina tjenare: Bröllopet är tillredt; men de, som voro budne, voro icke värdige.
9. Derföre går ut på vägarna, och alle de I finnen, kaller till bröllopet.
10. Och tjenarena gingo ut på vägarna, och församlade alla, så många de funno, både onda och goda; och borden vordo all fullsatt.
11. Då gick Konungen in, att han skulle bese gästerna, och såg der en man, som var icke klädd i bröllopskläder;