17. Så säg oss: Huru synes dig? Är det rätt, att man gifver Kejsarenom skatt, eller ej?
18. När Jesus märkte deras skalkhet, sade han: Hvi fresten I mig, I skrymtare?
19. Låter mig se myntet på skattpenningen. Och de fingo honom penningen.
20. Och han sade till dem: Hvars beläte och öfverskrift är detta?
21. De sade till honom: Kejsarens. Då sade han till dem: Så gifver Kejsarenom det Kejsarenom tillhörer, och Gudi det Gudi tillhörer.
22. När de det hörde, förundrade de sig; och öfvergåfvo honom, gångande ifrå honom.
23. På den dagen gingo till honom de Sadduceer, som säga att ingen uppståndelse är; och frågade honom,
24. Sägande: Mästar, Mose sade: Om någor blifver död barnlös, då skall hans broder taga hans hustru till ägta, och uppväcka sinom broder säd.
25. När oss voro sju bröder; den förste tog sig hustru, och blef död; och efter han hade ingen säd, lefde han sina hustru sinom broder.
26. Sammalunda ock den andre, och den tredje, allt intill den sjunde.
27. Sist af allom blef ock qvinnan död.
28. När nu uppståndelsen sker, hvilkens hustru af de sju blifver hon? Ty de hafva alle haft henne.
29. Då svarade Jesus, och sade till dem: I faren ville, och veten icke Skriftena, ej heller Guds kraft.
30. Ty i uppståndelsen hvarken tager man sig hustru, eller qvinna gifs manne; utan de äro lika som Guds Änglar i himmelen.