10. Ty den der beder, han får; och den der söker, han finner: och den der klappar, honom varder upplåtet.
11. Hvilken ibland eder är den fader, om hans son bedes bröd af honom, som gifver honom en sten? Eller om han bedes fisk, månn han gifva honom en orm för fisk?
12. Eller om han bedes ägg, månn han få honom en scorpion?
13. Kunnen nu I, som onde ären, gifva edor barn goda gåfvor; huru mycket mer skall edar himmelske Fader gifva den Helga Anda dem som bedja honom?
14. Och han utdref en djefvul, som var en dumbe; och när djefvulen var utdrifven, talade dumben; och folket förundrade sig.
15. Men somlige af dem sade: Han utdrifver djeflar med Beelzebub, djeflarnas öfversta.
16. Och somlige frestade honom, begärandes af honom tecken af himmelen.
17. Men efter han visste deras tankar, sade han till dem: Hvart och ett rike, som söndrar sig emot sig sjelft, det varder förödt, och hus faller på hus.
18. Är ock nu Satan söndrad emot sig sjelf, huru varder då hans rike ståndandes? Efter I sägen, att jag utdrifver djeflar med Beelzebub.
19. Men om jag utdrifver djeflar med Beelzebub, med hvem drifva då edor barn dem ut? Derföre skola de vara edra domare.
20. Men om jag utdrifver djeflar med Guds finger, så är ju Guds rike kommet till eder.
21. Då en stark beväpnad bevarar sitt hus, så blifver det i frid, som han äger.
22. Men der en starkare tillkommer, och öfvervinner honom, tager han bort all hans vapen, der han tröste uppå, och skifter hans rof.
23. Den icke med mig är, han är emot mig; och den icke församlar med mig, han förskingrar.
24. När den orene anden går ut af menniskone, vandrar han omkring torra platser, söker efter hvilo, och finner ingen. Då säger han: Jag vill komma igen uti mitt hus, der jag utgick.
25. Och när han kommer, finner han det rent sopadt, och väl tillpyntadt.
26. Då går han åstad, och tager till sig sju andra andar, som skadeligare äro än han; och de gå derin, och bo der; och den menniskones sista varder värre än det första.