24. Gud är en Ande; och de honom tillbedja, skola tillbedja honom i Andanom, och i sanningen.
25. Då sade qvinnan till honom: Jag vet, att Messias skall komma, som kallas Christus; när han kommer, varder han oss all ting undervisandes.
26. Sade Jesus till henne: Jag är den samme, som talar med dig.
27. Och i det samma kommo hans Lärjungar, och undrade derpå, att han talade med qvinnone; dock sade ingen: Hvad frågar du, eller hvad talar du med henne?
28. Då lät qvinnan stå sina kruko, och gick in i staden, och sade till det folket:
29. Kommer, och ser en man, som mig hafver sagt allt det jag hafver gjort. Månn han icke vara Christus?
30. Då gingo de af staden, och kommo till honom.
31. Deremellan bådo Lärjungarna honom, sägande: Rabbi, ät.
32. Sade han till dem: Jag hafver mat att äta, der I intet af veten.
33. Då sade Lärjungarna emellan sig: Månn någor hafver burit honom äta?
34. Sade Jesus till dem: Min mat är det, att jag gör hans vilja, som mig sändt hafver, och fullbordar hans verk.
35. Sägen I icke, fyra månader äro ännu, och skördatimmen kommer? Si, jag säger eder: Lyfter upp edor ögon, och beser markena; ty hon begynner hvitna till skörd.
36. Och den der uppskär, han tager lön, och församlar frukt till evinnerligit lif; på det att både den som sår, och den som uppskär, skola tillsamman glädjas.
37. Ty här är det ordet sant, att en annar är den som sår, och en annar som uppskär.
38. Jag sände eder ut att uppskära, det I hafven intet arbetat; andre hafva arbetat, och I ären ingångne i deras arbete.
39. Och månge Samariter af den staden trodde på honom, för qvinnones tals skull, som vittnade, att han hade sagt henne allt det hon hade gjort.