11. Ty han visste ho den var, som honom förråda skulle; derföre sade han: I ären icke rene alle.
12. Sedan han då hade tvagit deras fötter, och tagit sin kläder på sig igen, och satt sig, sade han åter till dem: Veten I hvad jag eder gjort hafver?
13. I kallen mig Mästare och Herre; och I sägen rätt; ty jag är ock så.
14. Hafver nu jag, som är eder Herre och Mästare, tvagit edra fötter, så skolen I ock inbördes två hvarannars fötter.
15. Jag hafver gifvit eder efterdömelse, att såsom jag gjorde eder, så skolen I ock göra.
16. Sannerliga, sannerliga säger jag eder: Tjenaren är icke förmer än hans herre; icke är heller sändabådet förmer än han, som honom sändt hafver.
17. Om I detta veten, salige ären I, om I det gören.
18. Icke talar jag om eder alla; jag vet hvilka jag hafver utkorat; men på det att Skriften skall varda fullkomnad: Den der äter bröd med mig, han trampade mig med sin fot.
19. Nu säger jag eder det, förr än det sker, att, när det är skedt, skolen I tro att det är jag.
20. Sannerliga, sannerliga säger jag eder: Hvilken som undfår dem jag sänder, han undfår mig; men hvilken som mig undfår, han undfår honom som mig sändt hafver.
21. När Jesus hade detta sagt, vardt han bedröfvad i Andanom, och betygade, och sade: Sannerliga, sannerliga säger jag eder, att en af eder skall förråda mig.
22. Då sågo Lärjungarna hvar på annan, och voro tvehågse om hvem han talade.
23. Och var en af hans Lärjungar, som satt vid bordet intill Jesu bröst, den Jesus hade kär;
24. Till honom vinkade Simon Petrus, att han fråga skulle, ho den var som han talade om.
25. När han nu låg intill Jesu bröst, sade han till honom: Herre, hvilken äret?
26. Svarade Jesus: Den äret, som jag räcker det indoppade brödet. Och när han hade indroppat brödet, gaf han det Jude Simons Ischarioth;