9. Molnet varder allt, och går bort; så ock den som far neder i helvetet, han kommer icke upp igen;
10. Och besitter icke sitt hus igen, och hans rum blifver öde.
11. Derföre vill jag ock icke förmena minom mun; jag vill tala i mins hjertas ångest, och vill utsäga min själs bedröfvelse.
12. Är jag ett haf, eller en hvalfisk, att du så förvarar mig?
13. Ty jag tänkte: Min säng skall trösta mig; mitt lägre skall lisa mig.
14. När jag talar med mig sjelf, så förskräcker du mig med drömmar, och gör mig förfärelse;
15. Att min själ önskar sig vara hängd, och min ben döden.