12. Är jag ett haf, eller en hvalfisk, att du så förvarar mig?
13. Ty jag tänkte: Min säng skall trösta mig; mitt lägre skall lisa mig.
14. När jag talar med mig sjelf, så förskräcker du mig med drömmar, och gör mig förfärelse;
15. Att min själ önskar sig vara hängd, och min ben döden.
16. Jag begärar intet mer lefva; håll upp af mig; ty mine dagar äro fåfängelige.
17. Hvad är en menniska, att du aktar henne högt, och bekymrar dig med henne?
18. Du hemsöker henne dagliga, och försöker henne alltid.
19. Hvi går du icke ifrå mig, och släpper mig, så länge jag uppsvälger min spott?
20. Hafver jag syndat, hvad skall jag göra dig, o du menniskors gömmare? Hvi gjorde du mig, att jag uppå dig stöta skulle, och är mig sjelfvom till tunga?