21. Hans kött försvinner, så att man intet ser det, och hans ben förkrossas, så att man icke gerna ser dem;
22. Att hans själ nalkas till förderf, och hans lif till de döda.
23. Om nu en Ängel, en af tusende, trädde fram för honom, till att förkunna menniskone Guds rättfärdighet;
24. Då skall han förbarma sig öfver honom, och säga: Han skall förlossad varda, att han icke skall fara neder i förderfvet; ty jag hafver funnit en försoning.
25. Hans kött komme sig till igen, såsom i ungdomen, och låt honom åter varda ung igen.
26. Han skall bedja Gud, den skall bevisa honom nåder; han skall se sitt ansigte med glädje, och skall vedergälla menniskone hennes rättfärdighet.
27. Han skall för menniskomen bekänna, och säga: Jag hafver syndat och illa gjort, och mig är ännu för litet skedt.
28. Han hafver förlossat mina själ, att hon icke skulle komma i förderf; utan mitt lif skulle få se ljuset.
29. Si, allt detta gör Gud två eller tre gångor med hvarjom och enom;
30. På det han skall hemta hans själ igen utu förderfvet; och upplyser honom med de lefvandes ljuse.
31. Gif akt häruppå, Job, och hör härtill, och tig, att jag må tala.