23. Ty jag vet, du öfverantvardar mig dödenom; der är det hus, som allom lefvandom förelagdt är.
24. Dock räcker han icke sina hand ut in i benhuset, och de varda ej ropande öfver sitt förderf.
25. Jag gret ju uti den hårda tiden, och min själ varkunnade sig öfver den fattiga.
26. Jag vänte det goda, och det onda kom; jag vänte ljuset, och mörkret kom.