7. Ett trä hafver hopp, om det än är afhugget, att det skall åter förvandla sig, och dess telningar vända icke igen.
8. Ändock dess rot föråldras i jordene, och stubben dör i mullene;
9. Så grönskas han dock åter af vattnets lukt, och växer lika som han plantad vore.
10. Men hvar är en menniska, då hon död, förgången och borto är?
11. Såsom ett vatten löper utur en sjö, och såsom en bäck utlöper och förtorkas;
12. Så är en menniska, då hon lägges ned, och varder intet uppståndandes, och varder intet uppvaknandes, så länge himmelen varar, och varder icke uppväckt af sinom sömn.
13. Ack! att du fördolde mig i helvete, och fördolde mig, så länge din vrede afgår, och satte mig ett mål, att du ville tänka uppå mig.