18. Förfaller dock ett berg, och förgås, och en klippa går af sitt rum;
19. Vattnet sköljer stenarna bort, och floden förer jordena bort; men menniskones hopp är förloradt.
20. Ty du stöter henne platt omkull, så att hon förgås; du förvandlar hennes väsende, och låter henne fara.
21. Äro hennes barn i äro, det vet hon icke; eller om de äro föraktelige, det förnimmer hon intet.
22. Medan hon är i köttena, måste hon hafva sveda; och medan hennes själ är än när henne, måste hon lida vedermödo.