5. Herren är upphöjd; ty han bor i höjdena. Han hafver gjort Zion full med dom och rättfärdighet~
6. Och i din tid skall vara trohet och magt; helsa, vishet, klokhet och Herrans fruktan skola vara hans håfvor.
7. Si! deras bådskap ropa ute; fridsens Änglar gråta bitterliga (och säga):
8. Stigarna äro öde, ingen går på vägomen mer; han håller intet förbund, han förkastar städerna, och aktar folket intet.
9. Landet står jämmerliga och ömkeliga; Libanon står skamliga förhuggen; Saron är såsom en slät mark, och Basan och Carmel äro förlagde.
10. Nu vill jag uppstå, säger Herren; nu vill jag upphöja mig; nu vill jag högt uppkomma.
11. Med halm gån I hafvande, och strå föden I; eld skall uppäta eder med edart mod.
12. Ty folken skola, till kalk uppbrände varda, såsom man afhugget törne upptänder med eld.