5. Hvar nu någrom ibland eder fattas visdom, han bedje af Gudi, den der gifver enfaldeliga allom, och förviter icke; och han skall honom gifven varda.
6. Men han bedje i trone, intet tviflandes; ty den der tviflar, han är såsom hafsens våg, som af vädret drifs och föres.
7. Sådana menniska tänke icke, att hon får något af Herranom.
8. En man, som tviflar, är ostadig i alla sina vägar.
9. Men en broder, som ringa är, berömme sig af sin upphöjelse;
10. Och den som rik är, af sin förnedring; ty såsom blomstret af gräset skall han förgås.