1. Så förmanar jag nu eder, jag fången i Herranom, att I vandren såsom tillbörligit är, i den kallelse, der I uti kallade ären;
2. Med alla ödmjukhet och saktmodighet; med tålamod, unddragandes den ene den andra i kärlekenom;
3. Vinnläggande eder att hålla Andans enhet genom fridsens band;
4. En kropp, och en Ande, såsom I ock kallade ären uti ett edars kallelses hopp;
5. En Herre, en tro, ett dop, en Gud, och allas våra Fader;
6. Hvilken är öfver eder alla, genom eder alla, och i eder alla.
7. Men hvarjom och enom af oss är gifven nåd, efter Christi gåfvos mått.
8. Derföre säger han: Han är uppstigen i höjden, och hafver fört fängelset fånget, och hafver gifvit menniskomen gåfvor.
9. Men det han uppfaren är, hvad är det annat än han for först härned, uti de nedersta jordenes rum?