33. Deras vin är drakaetter, och grymma huggormars galle.
34. Är icke sådant fördoldt när mig, och försegladt i minom håfvom?
35. Hämnden är min; jag skall vedergällat. På sin tid skall deras fot slinta; deras ofärds tid är när, och det dem tillstundar skyndar sig.
36. Ty Herren varder dömandes sitt folk, och öfver sina tjenare skall han förbarma sig; ty han varder anseendes, att de äro slätt förgångne, och hvarken de beslutne, eller någon man är öfverblifven.
37. Och man varder sägandes: Hvar äro deras gudar; deras klippa, der de förtröste sig uppå?
38. Af hvilkas offer de åto det feta, och drucko vin af deras drickoffer; lät dem uppstå och hjelpa eder, och beskärma eder.
39. Sen I nu, att jag allena äret, och ingen Gud är förutan mig; jag kan döda, och lefvande göra; jag kan slå, och kan hela, och ingen är, som utu mine hand kan fria.
40. Ty jag vill lyfta mina hand upp i himmelen, och vill säga: Jag lefver evinnerliga.