7. Men oandeliga och kärlingafabler låt fara; men öfva dig sjelf till gudaktighet.
8. Ty lekamlig öfning är föga till nytto; men gudaktighet är nyttig till all ting, och hafver löfte om detta lifvet, och det tillkommande.
9. Det är ju ett fast ord, och i alla måtto väl värdt att man det anammar.
10. Ty derpå arbete vi ock, och vardom försmädde, att vi hoppas på lefvandes Gud, som är alla menniskors Frälsare, men besynnerliga deras som tro.
11. Sådant bjud, och lär.
12. Ingen förakte din ungdom; utan var dem trognom en eftersyn, i ord, i umgängelse, i kärlek, i andanom, i trone, i kyskhet.
13. Håll på att läsa, förmana, lära, tilldess jag kommer.
14. Försumma icke den gåfvo som i dig är, den dig gifven är genom prophetien, med Presternas händers åläggning.