1. Och Hanna bad, och sade: Mitt hjerta fröjdar sig i Herranom; mitt horn är upphöjdt i Herranom; min mun hafver vidt öppnat sig öfver mina fiendar; ty jag fröjdar mig af dine salighet.
2. Ingen är helig såsom Herren. Utan dig är ingen; och ingen tröst är såsom vår Gud.
3. Låter af att berömma eder och tala stor ord. Låter det gamla utur edar mun: ty Herren är en Gud, som vet det, och låter icke sådana anslag hafva framgång.
4. De starkas båge är sönderbruten, och de svage äro omgjordade med starkhet.