10. Det skall du bära dinom fader in, att han äter; på det han må välsigna dig, förra än han dör.
11. Jacob sade till sina moder Rebecka: Si, min broder Esau är luden, och jag släter.
12. Så kan tilläfventyrs min fader taga uppå mig, och måtte tänka, att jag vill bedraga honom: Och låter så öfver mig gå en förbannelse, och icke en välsignelse.
13. Då sade hans moder till honom: Den förbannelsen vare öfver mig, min son; hör man du mina röst, gack och tag mig det hit.
14. Då gick han bort och tog, och bar till sina moder; då gjorde hans moder en mat, såsom hans fader gerna hadet.
15. Och tog Esau, hennes större sons, kosteliga kläder, som hon när sig i huset hade, och klädde dem på Jacob sin mindre son.
16. Men skinnen af kidlingarna svepte hon om hans händer, och der han var släter på halsenom;
17. Och fick så maten, med bröd, såsom hon redt hade, uti Jacobs sins sons hand.
18. Och han bar det in till sin fader, och sade: Min fader. Han svarade: Här är jag; ho äst du, min son?
19. Jacob sade: Jag är Esau, din förstfödde son; jag hafver gjort som du hafver sagt mig: statt upp, sätt dig, och ät af mine villebråd, på det din själ må välsigna mig.