1. Men om afgudaoffer vete vi; ty vi hafve alle förstånd. Förståndet uppblås; men kärleken förbättrar.
2. Om någor låter sig tycka, att han vet något; han vet ännu intet, huru honom bör veta.
3. Men den som älskar Gud, han är känd af honom.
4. Så vete vi nu om den mat, som offras afgudar; att afguden är intet i verldene, och att ingen Gud är, utan en.