9. Ty vi förstå endels, och prophetere endels;
10. Men då det kommer som fullkomligit är, så vänder det åter som endels är.
11. Då jag var ett barn, talade jag som ett barn, och hade sinne som ett barn, och hade barnsliga tankar; men sedan jag vardt man, lade jag bort det barnsligit var.
12. Ty vi se nu genom en spegel, uti ett mörkt tal; men då ansigte emot ansigte. Nu känner jag endels; men då skall jag kännat, såsom jag ock känd är.
13. Men nu blifver tron, hoppet, kärleken, dessa tre; men störst ibland dem är kärleken.