11. Hon gick genast fram till fönstret, lyfte sina händer och bad:Välsignad är du, barmhärtige Gud,välsignat ditt namn för evigt.Må alla dina verk prisa dig i evighet!
12. Jag lyfter mitt ansikte och mina blickar mot dig.
13. Befall att jag får lämna jorden och slipper fler skymford.
14. Härskare, du vet att ingen man har besudlat mig,
15. jag har varken fläckat mitt eller min fars namnhär i fångenskapens land.Jag är min fars enda barn,han har ingen mer som kan ärva honomoch ingen släkting eller anförvant som kan äkta migoch som jag borde spara mig åt.Sju män har jag redan mist:varför skulle jag leva längre?Men om du inte vill låta mig dö,se då i nåd till mig och visa mig barmhärtighet,så att jag slipper höra fler skymford.
16. I ett och samma ögonblick nådde bådas böner fram till Guds härlighet,