21. Med vilken omsorg måste du då inte döma dina söner, åt vilkas fäder du gett löften om allt gott, bekräftade med eder och förbund.
22. Oss fostrar du alltså, och våra fiender tuktar du måttfullt, för att vi skall minnas din godhet när vi själva dömer, och vänta oss barmhärtighet när vi blir dömda.
23. Dem som i dårskap levde ett ogudaktigt liv plågade du med deras egna skändligheter.
24. De hade irrat så långt ut på förvillelsens vägar att de dyrkade vidriga varelser som till och med djuren föraktar — de lät lura sig som dumma småbarn.
25. Därför gav du dem som enfaldiga barnungar ett straff som gjorde dem till åtlöje.