3. Till och med schakalen ger dioch mättar sina ungar,men mitt folk är en hjärtlös kvinna,grym som strutsen i öknen.
4. Dibarnets tunga klibbarvid gommen av törst.Barnen tigger om bröd,men ingen ger dem något.
5. De som förr åt läckerhetersvälter ihjäl på gatorna,de som vilade på purpurligger nu i dyn.
6. Mitt folks brott var störreän synden i Sodom,som ödelades på ett ögonblickutan att röras av människor.
7. Renare än snö var furstarna,vitare än mjölk,deras kroppar rödare än korall,deras lemmar som safir.
8. Nu är de svartare än sot,man känner inte igen dem på gatan,huden stramar på dem,torr som trä.