5. Herren kom som en fiende,han skövlade Israel,skövlade alla dess palatsoch förstörde dess fästen.Juda fyllde hanmed jämmer och ve.
6. Sin boning rev han som ett bräckligt skjul,han förstörde sin helgedom.Herren lät högtid och sabbatfalla i glömska i Sion.I sin rasande vrede försköt hankonung och präst.
7. Herren förkastade sitt altareoch övergav sitt tempel.Borgmurarna gav hani fiendernas våld.I Herrens hus ljöd deras ropsom ropen en högtidsdag.
8. Herren beslöt att förstöraSions murar.Han mätte ut för rivning,tvekade inte att skövla.Vallar och murar måste sörja,och nu har de störtat samman.
9. Stadens portar har sjunkit ner i marken,bommarna har han krossat och bräckt.Konung och furstar är i främmande land,lagen förkunnas inte,profeterna får inte längresyner från Herren.
10. De äldste i Sionsitter tigande på markenmed jord på huvudetoch klädda i säckväv.Jerusalems unga kvinnorsänker huvudet mot jorden.
11. Mina ögon är söndergråtna,mitt inre i uppror.Min livskraft har runnit bort,ty mitt folk går under.Barn och dibarn förgåspå stadens gator.