17. Israels Ljus skall bli till en eld,dess Helige bli till en flammasom bränner och förtär hans törne och tistel,allt på en enda dag.
18. Hans praktfulla skogar och trädgårdarskall han förstöra i grund.Det skall bli som när en sjuk tynar bort.
19. De träd som blir kvar i hans skogär så få att ett barn kan räkna dem.
20. Den dagen skall Israels rest, Jakobs skonade skara, inte längre förlita sig på honom som slog dem utan fast förlita sig på Herren, Israels Helige.
21. En rest skall vända om, Jakobs rest, till Gud, Hjälten.
22. Om än ditt folk, Israel, vore som havets sand, skall bara en rest vända om. Förintelse är beslutad, en rättvisans stormflod.
23. Herren Gud Sebaot fullbordar den beslutade förödelsen över hela jorden.
24. Så säger Herren Gud Sebaot: »Du mitt folk som bor på Sion, frukta inte Assur när han slår dig med käppen och lyfter staven mot dig, på samma sätt som Egypten.
25. Snart, om en liten tid, fullbordas straffet, och min vredesdom över jorden verkställs.
26. Då skall Herren Sebaot svänga sin piska över honom, som när Midjan besegrades vid Orevklippan, och lyfta sin stav mot havet, på samma sätt som i Egypten.
27. Den dagen skall Assurs börda lyftas från dina axlar och oket på din nacke knäckas.«Han drar ut från Pene-Shemen,
28. rycker fram mot Ajat,går genom Migron,lämnar trossen i Mikmas.
29. Han passerar genom passet,tar nattkvarter i Geva.Rama bävar,Sauls Giva flyr.
30. Ropa, Gallim!Lyssna, Lajsha!Svara henne, Anatot!
31. Madmena tar till flykten,folket i Gevim sätter sig i säkerhet.
32. Redan i dag skall han stå i Nov,beredd att slå mot Sions berg,mot Jerusalems höjd.
33. Men då:Härskaren Herren Sebaot hugger avträdens kronor med skrämmande kraft,de resliga fälls,de höga huggs ner.
34. Snårskogen röjs med yxan,Libanons väldiga skog mejas ner.