5. De skall fråga efter Sion, de skall vända blicken hitåt. De skall komma och sluta sig till Herren i ett evigt förbund som aldrig skall glömmas.
6. En vilsegången hjord var mitt folk, herdarna förde dem vilse, ledde dem på avvägar i bergen. De strövade från berg till höjd och glömde sin viloplats.
7. Alla som träffade på dem slukade dem, och deras fiender sade: »Vi är utan skuld.« De hade ju syndat mot Herren, han som är deras rätta betesmark och deras fäders hopp.
8. Fly från Babylonien,lämna kaldeernas land,och gå som bockar i spetsen för hjorden.
9. Nu bådar jag upp en här av väldiga folkoch leder dem mot Babylon från landet i norr.De gör sig redo för strid,från norr blir det erövrat.Deras pilar liknar en segerrik hjälte,han återvänder inte med oförrättat ärende.